Månlandningsbluffen?

 

Att månlandningen skulle vara en bluff är en teori som lockar många konspiratoriker, något för vaken.se? Men ett brev i min inkorg har nu för all framtid säkrat bevis för att den faktiskt ägde rum. Jag undrar däremot vilken roll Atari hade 1969?

 

Gamla nyheter

En gammal DN-nyhet uppsnappad vid en beställning av en 800 grams salamikorv! Men ett bra inlägg i den pågående E-nummersfrossan.

Vetenskap i allmänhet

Organisationen Vetenskap och allmänhet har utfört en undersökning som visar att tro och vetenskap är svåra att förena. Bland de mer intressanta resultaten nämns:

Nära åtta av tio menar att det finns fenomen som vetenskapen aldrig kommer att kunna förklara. Drygt fyra av tio instämmer i att ”den bästa kunskapen finner man om man lyssnar inåt” och tre av tio i att ”det är bättre att lita till sin egen erfarenhet än till forskningen”. Troende uttrycker oftare än andra en ovetenskaplig syn på kunskap.

Att det finns fenomen som vetenskapen aldrig kommer att kunna förklara är väldigt diffust. Skulle det ta slut områden att förklara kan vi ju lägga ner vetenskap. Men alternativet, att enbart tro på en högre makt innebär ju att man inte behöver förklara nånting alls. Frågeställningen syftar naturligtvis på enskilda fenomen men gissningsvis kan en del missförstått frågan som ”fenomen i allmänhet”.

Fyra av tio (42%) instämmer i att man finner den bästa kunskapen om man lyssnar inåt. Också det ett diffust påstående som går att tolka lite hur man vill. Om jag t.ex. läst en forskningsrapport så lyssnar jag ju inåt när jag vill ”hämta fakta” ur den.

Vetenskap och allmänhet har dock en ambition som är berömvärd, att stärka bryggan mellan vetenskap och allmänhet är vital för bådas överlevnad. Nya vetenskapliga rön förs bäst över till allmänheten genom att förankras ”på golvet” och inte genom att påtvingas uppifrån. Dock kanske detta inte är vetenskapens uppgift utan snarare är det maktstrukturen i samhället som bör agera.

Som citatet på organisationens sajt menar:

”Science understanding of Public” är lika viktigt som ”Public understanding of Science”.

Gud flyttar sin goalpost?

Vatikanens ”Pontifical Academy of Sciences” har med anledning av Astronomiåret samlat ett antal rymd-Messerschmitts under temat astrobiologi. I och med Påvestatens tidigare uttalande att det är okej för en gudstroende att samtidigt tro på Jabba the Hut, E.T. och meteoroidburna virus vill man tydligen visa lite good-will inom området.

Gud har m.a.o. inte längre bara copyright på Jorden utan nu också på hela universum. Vilka nya rön forskare än gör inom astronomin och dess systervetenskaper så är nu helgarderingen komplett – Guds vägar äro outgrundliga men allerstädes närvarande, även i Delta-kvadranten!

Men egentligen handlar det för kyrkan bara om en avancerad form av taggning. Vilka fantastiska upptäckter som vetenskapen än lyckas med står kyrkan bara vid sidan av och säger ”Det har Gud skapat”, alternativt ”Det där är djävulens verk!”. Inte speciellt mycket till förklaringsmodell annat än ett försök att försöka vara grunden till god etik!

Den katolska kyrkans tanke med nämnda studievecka är antagligen att förankra sin tro i mer vetenskapliga kretsar, att visa att man inte alls är den medeltida troglodyt som tror att solen kretsar kring Jorden och som gärna blundar när det slaktas människor av fel lära. Men att åter försöka fusionera kyrka och forskning,de båda som under medeltiden ofta arbetade under samma tak, leder bara till ännu fler oklarheter.

En enkel fråga blir ju hur vi ska veta när en utomjording är Gud och när det bara är en ”alien”? Kan det någon gång i framtiden uppstå en situation när vi måste veta om överlägsen teknologisk utveckling är detsamma som att vara allsmäktig gud?

Gissningsvis kommer religionerna liksom idag att hela tiden flytta sina goalposts bortom ramen för vad vetenskapen just den dagen kan svara på. Detta av den enkla anledning att religion själv varken har några som helst bevis eller egna svar annat än att vägarna är outgrundliga. Tro på högre makt är bara en metod att bota symptom utan att angripa orsaken. För att använda kreationisternas egna taktik, snacka om att ha ”gaps” i sin bevisföring!

Nej, i slutändan handlar det om att religion måste hålla sig utanför naturvetenskap eller förlora kampen då Gud till sist måste bevisas och därmed bli vetenskap. Och hur kul var det egentligen när den mystiska magin hos ”Kraften” i Star Wars-filmerna i den senare trilogin helt plötsligt förklarades vara en effekt av ett kemiskt ämne i blodet (vars namn undgår mitt minne) hos Jediriddarna.

För övrigt behöver man inte åka till en galax långt, långt borta för att hitta Jediriddare, de finns mitt ibland oss!

Ateistens paradis?

För de som tror att ateister genom sin icke-tro på gudar inte heller kan förstå och njuta av det vackra i naturen.

Krucifixfritt Italien

Europadomstolen har i en dom förbjudit italienska skolor att placera krucifix offentligt i klassrummen. Naturligtvis ett steg framåt för religionsfrihet men man kanske också kan fråga sig om domen dämpar den nationella kulturen. Enligt egen insamlad hörsägen är katolicismen inte speciellt djupt förankrad i Italien, men däremot är den katolska traditionen stark i landet som omringar påvestaten. En vag liknelse skulle vara att den svenska flaggan förbjöds i lokaler där personer tvingas att befinna sig.

I det här fallet får dock det ena stå tillbaka för det andra då ingen ska påtvingas religiösa åsikter i ett land där kyrkan är åtskild från staten.

Aftonbladet skrämmer ungdomar

Aftonbladet skrämmer ungdomar från vaccinsprutan. Att man sedan gör en story av sin lyckade propaganda är ett sedan länge vedertaget recept hos tidningen. Överdimensionera och vinkla nyhet A till att bli A+. Skriv sedan extensivt om nyhet A+ som om det vore en sanning som Aftonbladet inte har hjälpt till att skapa. Citatet ur den länkade artikeln visar effekten på ett lustigt sätt.

Men om oron för vaccinet är stor, är oron för smittan desto mindre. Ingen verkar direkt orolig.

– Media har förstorat upp problemet. Det är fler som dör av vanlig influensa, säger Marie Aho Huotari.

Det fascinerande talet 0

Vår föreläsare i diskret matematik lutade sig under en föreläsning bakåt mot whiteboarden, blundade, kliade sig angenämt på hakan och mumlade njutningsfullt ”…det fascinerande talet 0″. De flesta av oss åhörare drog lätt på smilbanden utan att kanske egentligen förstå hans tankar.

 Detta hände för några år sedan och händelsen har av någon anledning etsat sig fast i minnet. Dels för att det var ett lustigt inslag i ämnet men även för att föreläsaren faktiskt hade rätt, 0 är fascinerande!

 Intresset kring 0 kan lätt tas i flera former: siffran, talet och året. Men det är nog siffran och året som är mest intressant för en lekman. Siffran har vi ärvt från Indien via arabiska lärda män, noll heter just ”sifr” på arabiska. I Indien ansågs 0 vara heligt och stod för tomrum, idag kanske vi inte reflekterar över dess värde på samma sätt, men att dela någonting noll gånger gör det hela högst intressant!

 Ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv kan året 0 anses rätt tråkigt eftersom det aldrig existerat. Efter 1 BCE kommer 1CE (f.Kr resp. e.Kr för den religiöse) vilket man kanske inte självklart utgår ifrån. Naturligtvis finns en ISO-standard som säger att 1BCE är samma sak som år 0000.

 Hexmasters sajt med faktoider behandlar år 0 ur ett kristet perspektiv där sökandet efter påsken påstås gett upphov vår nuvarande tideräkning. Det ges också en förklaring till att måste räknat fel eftersom Jesus inte kan ha fötts år 0 då vi vet att Herodes dog 4 BCE. Men trots allt har nog religionen i fallet med årens räknande gett oss ett hyfsat fungerande system. I det romerska imperiet räknade man åren efter kejsarnas regeringstid vilket innebär besvärliga problem när man vill titta bakåt i tiden. Ett bra exempel kan vara:

 I Sverige är det i år ”Anno Carl XVI Gustaf XXXIX”  just nu, andra världskriget utbröt år ”Gustav V XXXII”. Hur många år är det mellan de två händelserna? Det blir lätt bevärligt utan en regentlängd i huvudet.

 Nu har dock inte alltid vår gregorianska kalender heller varit helt accepterad. I flera medelhavsländer infördes den redan på 1500-talet medan det dröjde in på 1700-talet innan vi svenskar slutade använda den julianska. Hur man justerade årtal mellan dessa ”datumgränser” vill jag faktiskt inte ens undersöka!

Sett och hört

Intressanta saker om Svenska Kyrkan som plockats från Christer Sturmark

Socialdemokraterna anser osannolikt nog att en av kyrkans uppgifter bör vara att ”bidra till utvecklingen av ett mångreligiöst samhälle!” Svenska kyrkans tro är dock fortfarande definierad som evangelisk-luthersk i Svensk lag. Om socialdemokratisk kyrkopolitik går ut på att byta ut Svenska kyrkans kärnverksamhet (kristendom) vore det väl ärligare att säga det?

Över 70 % av svenska medborgare är medlemmar i svenska kyrkan. Bara 28 % skulle ha gått med om de fått göra ett aktivt val som vuxna (enligt en undersökning från Synovate). Det är givetvis inget fysiskt övergrepp att stänka lite vatten på huvudet på ett barn. Men hur är det med rätten att själv få välja medlemskap i föreningar? Och hur kommer det sig att medlemskapet kvarstår, om individen inte själv gör ett aktivt utträde?

Vi ser fram emot att Svenska kyrkan övergår till en hederlig medlemsvärvningsstrategi: Skicka ett brev hem till alla ungdomar som fyller arton år och be dem ta aktiv ställning för ett medlemskap i kyrkan, annars ska medlemskapet upphöra. Att för ekonomisk vinning utnyttja människors passivitet är ohederligt och, ja, faktiskt ett övergrepp.

Minnets makt

Ogillar man en person kan man helt enkelt ignorera denne, vill man ta det längre kan man göra sig ovän med honom eller henne. Har man dessutom lite makt kan man se till att personen försvinner och om man då också vaknat på fel sida kan man se till att hela personens historia försvinner. Det sistnämnda kallas på latin ”Damnatio Memoriae”.

Josef Stalin som i sin städnoja ibland fick för sig att han satt fel person på en post utnyttjade detta. I det fall jag snubblade över handlade det om Nikolai Yezhov. På bilderna nedan syns väldigt tydligt vad Stalin tyckte om honom, Yezhov är inte helt oväntat personen till höger i den första bilden.

En del av den rädsla för döden som vi människor bär på kommer säkert från rädslan att bli bortglömd, att andra lever vidare medan man själv upphör att existera. Minnen och traditioner är viktiga för de flesta människor, vi hedrar våra döda och reser minnesmonument över historiska händelser i kampen att försöka bevara det förflutna och bära det med oss in i framtiden.

Att även religion och folktro är en del av detta är inte svårt att associera till. I och med det kristna paradiset får vi leva för evigt tillsammans med de som tidigare dött och de som kommer att dö. Kanske en tröst för den stackars människa som söker en högre mening och inte kan förstå eller acceptera att det kanske inte finns någon gudomlig mening med livet.

Även på högre nivå används Damnatio Memoriae. Talibanerna i Afghanistan sprängde bort Buddhastatyer i ett försök att förneka och förringa historien. Ramses II justerade på ett liknande sätt många monument i Egypten. En mer modern liknelse är Nürnbergrättegångarna och att segraren alltid skriver historien och på så sätt genomför ett damnatio memoriae. Egentligen på samma sätt som SD är rädda att muslimer ska agera mot den ”svenska” kulturen.